Döden är en kall kniv
Kroppen en varm smärta
Tiden en knapp resurs

Blodet rött
över ladugårdsväggen

Ekorren smackande
på livets rand

Avlidandet
är dagen vänd ut och in
med ögonen upprullade

Småpratet knastrar
i den sista radions Nordegren
och Epstein

Det ryktas fortfarande
envist
om hovslagare
i ett påstridigt närminne,
när händerna godtrogna öppnas
mot tidlösheten,
som uppfyller alla rimliga krav,
alla blåögda förväntningar,
medan sista minuten sträcker ut sig
nerför trolighetens rostiga rodelbana,
som sista sekunden
vid ett svart håls hukande händelsehorisont,
uttänjd
intill oavlåtlig oigenkännelighet
i förmultnade kamraters kontinuerliga
nermalning
i Kosmos accelererande stjärnkross;

ett dödstyst oväsen
bortom skylten HÄR SLUTAR ALLMÄN VÄRLD