Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
OBS! dikt 4 i att skriva så dåliga dikter jag kan.


Levnadskonstnären






och rosen låg uppsprättad på silverfatet
månen hängde livlös i sin snara utanför fönstret
dimman låg tät över landskapet

någon hade gjort inbrott i hennes själ
stulit rosens hjärta

hon kved av smärta
under fullmånens flod av silver
och stjärnorna grät tårar av glas

som föll på gatorna

hon kved av smärta

men

i det fördolda bakom gardinen stod trollkarlen och smålog

-du!: sa han med sitt magiska trollspö i handen
-glöm aldrig vem du är!



och där hon låg djupt försjunken i sorg och smärta
så kunde hon höra änglarna viska och trollkarlens trollspö
ur vilken

stjärnorna svävade ut i rummet

och bildade ordet



***Levnadskonstnär!***



och kraften strömmade, brusade i hennes ömma vener


hon reste sig

och såg på sig själv i spegeln på slottets dunkla stenvägg

ett ljust skimmer,
en gloria
och visste att hon var tillbaka,


rosens


hjärta



skulle


snart


bli


hennes


igen




















Prosa av Androiden VIP
Läst 54 gånger
Publicerad 2021-02-11 15:27



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Androiden
Androiden VIP