Du bor nu i ditt bo
av medioker gråhet.
Jag besöker numera
alltmer sällan Gråbo,
som lyser dovt grått
i skymningens slöhet.
Dessa sammankomster
bakom murarna där
känns alltför trista,
det är dessutom
alltför långt bort.

Vi har också allt mindre
att säga till varandra
vid varje besök.
Förr pratade vi om allt.
I skolan var du
en populär Pocahontas.
Det var där
vårt samförstånd
var tänkt att skapas,
men i våra
”ideologiska skillnader”
fanns det saker
du inte ville acceptera.
Jag hatar dig för det.

Du tränar på sitaren.
Skall jag känna skuld?
Jag har inget att dela
med mig av
i din musikaliska värld.
Åh, syster midnatt
gör mig kall med vinden,
stjärnor äter min kropp
och vi blir båda gamla,
vi är inte längre tjugotre.

Jag är trött,
du har ingen aning
eller vill inte ha det
eller så
förstår jag dig inte.
Du gifte dig
med en östgöte
och flyttade
till den där grå hålan
och jag tänker
alltmer sällan på dig.
Ganska så precis
fyra eller fem
gånger om året.