Väntan 

har

grundstött

i viken

Du 

kunde…

hade vi kunnat…

och

bara

tom, tom, tom

tömd

min fiskmåsrymd

på moln

Vakan,

likvakan 

håller mig

vaken

så frön

i det upprörda

inte

skörden var

ögon

ögon

ögon

Trängde sig

simmande ut;

blickarna 

där

där

där

var den

Var den?

Något återgick

gick åter

till dig

som, som, som

kom, kom, kom

till mig

medan ögonens

skyttar prickade

varandra

Utantill

Utan vilje

Någon fick barn

I det stora

Alltets famn

grumlas ändå

synfältets skärpa

Kvarstoden

vilar i 

frågan:

Hur?