Och ur Guds andedräkt
Samlades gasmoln och
De vart i 1000-tals galaxer
Ihoptryckta med en sol
200.000 tusen ggr starkare
Än vår egen

Där inuti födslokammaren
Skapades stjärnor och planeter

Som färdades utåt för att sedan
Fästas i varandras kretslopp

Och allt detta gjordes av sig
Själv . ..?


Levnads processen
Vi människor inte
Ett dugg begriper


Men tolkar efter eget
Huvud och ger egna
Namn

Och Gud har förståelse
Och processen fortsätter

I evighetens fotspår
Mot den enorma skapelsen

In i sig själv .

Tills det omöjliga inträffat
Ljuset slukat mörkret

Detta kommer aldrig att ske
Eftersom båda är beroende
Av varandra för sin existens

Emellan mörker ljus slingrar
Sig sedan skapandets naveltråd

Det enda väsentliga
I den enorma tomheten
Av evig evighet

Söker sig in i människans själ
Från stjärnors ljus

Och människan undrar varför
Och försöker döpa allt
efter sitt eget namn


Där står vi nu du och jag
Med hela mänskligheten

Och försöker övertyga
Varandra, vem av oss som
på alla sätt, har mest rätt