Jag läser just nu vintrigt gärna,
men stilla nu mitt ödes stjärna,

ödet gör att lukten illa,
kvar dröjer i luften som i äldre villa,

poppade bränt under gårdagens mys,
där jag sökte göra lördagsfrys,

vädra ut lukten jag sökte göra,
inte alls här helgen som förstöra...



(Som du ser av bilden,
är den från ungefär 2002,
en del av Väsbyån, nere vid stationen,
där tågen 'dundrar förbi' stundom.)