Tyst och stilla på en klippa
nere vid viken satt vi.
Allt som hördes var
våra hjärtslag som slog i takt men Jockes ljuva röst.
\"du är vääääärd att dö för\"
Ja, det är du.

Tårar skulle lätt kunna falla
en natt som denna.
Men jag tryckter tillbaka dem.
Vill inte se dig
se mig gråta.
Gråter gör man i ensamhet.

Jag vet inte
om jag är kär i dig
men du är underbar.
Du gör mig avslappnad och lycklig.
Som om du vore lyckans ansikte.
Du kommer
och lyser upp
i ett liv fyllt av ensamhet och tristess.

Utan dig
skulle jag hoppa från en bro,
jag lovar.
Depressionen skulle ta kontrollen
och styra mig mot slutet.







\"du är väääärd att dö för\"