Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

skamminnen

i pernillafåtöljen där skinnet absorberat solen
lätt att sätta sig, svårt att stiga upp
jag tittar ner
döljer ansiktet i händerna
medan du frågar när jag ska börja duga
det kliar på örat, på ryggen, i stjärten, runt näsan
medan jag önskar att jag skulle hinna med drömmen
den jag hade i morse
där jag fick komma till mamma
även när jag grät
clowner ska inte gråta
det sa de utan att säga det
jag lärde mig
minnen doftar så fränt
skamminnen
som ett blodfyllt blad stryker du mig över håret
egentligen skulle det komma tårar
men de rinner utan att du kan se dem
så tar jag tag i armstöden
kliver upp
går till köket där vårt barns teckning sitter fasttejpad
solrosen är större än huset
du går tillbaka till din dator, fortsätter jobba
vårt möte är större än pandemin
kanske glömmer jag skamminnena när jag dör
fast jag inte vet hur man dör
hur gjorde jag egentligen när jag föddes
jag hör dina tangenttryckningar
i vår samvaros stumhet




Fri vers av Anya VIP
Läst 136 gånger och applåderad av 23 personer
Publicerad 2021-02-15 13:02



Bookmark and Share


  Lars Hedlin VIP
Oerhört bra och starkt!
2021-03-02

  Stanley Rydell VIP
Unik förmåga att skriva genom det lilla nuet hela vägen genom och ner, utan att förlora fokus! Dessutom lämnar du generöst till läsaren att känna och beröras - och ta emot de stora livsfrågorna i sin egen rätt! Du får solrosen att lysa genom stumheten. Den första frågan och du är redan i orden. Fingertoppskänsla med alla sinnen!
2021-02-19

  AiA Maria den fria VIP

Stark
närvaro
av förflutet
som flyter in i nu
Berörande
kraftfullt
skirt

Tack!

<3<3<3
2021-02-18

  Eva Helene VIP
Att se det ljusa i det mörka, att i barnets teckning notera att solrosen är större än huset och att det kärleksfulla mötet med sambon därhemma är större än pandemin det tar jag fasta på här. Vacker och välskriven dikt.
2021-02-17

    Elisabeth Nilsson VIP
Ingen kan som du sätta ord på minnen från barndomen som bara flyter upp när man minst anar det. Orden går direkt till hjärta och själ i igenkänningens namn.
2021-02-16

  Kungskobran VIP
Clownen Jack
Så slog han sin bästa kaprifol
stod på huvudet grät och gol
Nils Ferlin

Så fint fångat av om livets olika skeenden blir man någonsin fri från skammen eller tar man med sig den in döden
2021-02-16

  Beatriz Quevedo de Hansen VIP
Som alltid: en stark och djup text som stannar kvar i mitt hjärta!
2021-02-16

  ULJO VIP
Så makalöst bra skrivet
2021-02-16

  TrollTörnTrappan VIP
Smått odödliga rader, särskilt de sex sista och de två första..

..inser hur sällan man undrar hur man gjorde när man föddes :-)

Gråtande clowner verkar finnas många genom historien, den vita pierrot-sorten sägs både tragisk och komisk, medan modernare clowner möjligen bara bölar tillfälligt??
-Nå, i din dikt handlar det snarast om uppfostran osv..?
2021-02-15

    Max Poisé
Du får igenom en stark känsla men som ändå på något sätt är fragil. Lika kompetent som alltid.
2021-02-15

  Lena Staaf VIP
En så stark dikt där den inre känslan av att inte varit älskad av mamma bryter fram mitt i vardagen. Väldigt fint bildspråk där man med hjärtat i halsgropen åker med i en hel livsresa mellan födelse och död.
2021-02-15

  Nanna X VIP
Jag gillar diktjagets distans till sig själv:

egentligen skulle det komma tårar
men de rinner utan att du kan se dem
så tar jag tag i armstöden
kliver upp
2021-02-15

  Kajan Mikael VIP
En text som är mycket på en och samma gång, en stor närvaro finns och det finns en skärpa bland allt det vardagliga.
2021-02-15

  Gunnel Eriksson VIP
Stark dikt om minnen från barndomen.
Jag frågar mig när de ska suddas ut -
borde vara läge i den trygga omgivningen trots pandemin.

Som vanligt ger ditt språk starka bilder.
2021-02-15

  Eva Langrath VIP
Stark gestaltning av skam minnena som finns inristade i vår själ och kan slå till på en millisekund. Tycker om hur du låter det svåra samexistera med barnets teckning och den starka kärleken som ryms meningen "vårt möte är större än pandemin".
2021-02-15

  Marita Ohlquist VIP
Star text om skamminnen som gör ont, om tårar som inte syns och en inre känsla av att inte duga.
2021-02-15

  Blomma-Stjärna VIP
ännu en berörande och stark dikt av dig
stum inför makens som det tycks mig ömsinta fråga - plågad av skamminnen - allt inflätat i vardag med fasttejpad barnteckning och pernillafåtölj
2021-02-15

  Staffan Nilsson

Gör ont, särskilt "clowner ska inte gråta".
Ja, man kan känna så.
Och hur ska jag börja, och när är jag klar: " jag inte vet hur man dör / hur gjorde jag egentligen när jag föddes"

2021-02-15

  Eva Solstrale VIP
Ja ibland önskar man sig omfamnad av en livgivande moders famn! Tack för fint belyst svårmod!
2021-02-15
  > Nästa text
< Föregående

Anya
Anya VIP