krokus

böj oss

kroka i oss

oh du krokus

bänd våra sinnen

mjukgjör våra hjärtan

fördriv all den smärtan

som att vänta vår i oss sår

den kalla vindens pinande frost

skalden som väcks att dig beklaga

finner den kröktes rygg vara till nytta

känslorna bliver ju som förbytta

när ögonen återser blomster

minns den tid som flytt

fågeln där i sitt näste

månen i sitt fäste

smuts är väck

intet fläck

krokus

pokus