Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En reflekterande dagdröm


Tror våra falska sångröster hade klingat vackert
högt över hustak och baracker
där solen går upp i öster och vinkar av natten
och jag blickar upp mot stjärnhimlens alla bleka konstellationer
aldrig har jag kunnat se det klarare,
alla svåra frågor blir enkelt besvarade
I slutändan är vi bara atomer och joner
alla är vi bara olika genetiska kombinationer
strävandes efter att inte bli våra föräldrars kloner
på himlavalvets kanvas byts blåsvart ut mot gyllenorangea toner.

Minns du våra sommarminnesluckor?
Nej, inte jag heller
Du bröt benet och fick gå på kryckor
hade alltid en tendens att hamna i olyckor
jag blir bara äldre och äldre
gammal nog att kunna köpa ut både sprit och cigaretter
men vi gjorde ju redan allt det där när vi var små,
nu finns det så många saker jag gör hellre
skulden i att vara den enda som överlevde av oss två
får mig att vilja göra något bättre
jag intalar mig att det nog hade varit vad du hade velat ändå
från andra sidan graven ber du mig att hålla käften
på det där sättet som bara du gjorde
när vi gjorde allt det där som vi inte borde.







Prosa av amygdala VIP
Läst 184 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2021-02-16 17:01



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

amygdala
amygdala VIP