Vad är det för bakomliggande känsla som får vissa troende att ständigt övertygas av något de inte kan veta något om? Bara för att de haft upplevelser av andligt slag och att just DET, är gud, och därefter ständigt övertyga andra om vad som är sant? Det är ett behov av något, av att veta något, av att ha eller känna något.

Ett behov något som saknas. Ett behov av ocivilisation? Mystik.

Så fort de fått minsta lilla halmstrå gör de slag i saken och omvandlar det till sanning utan att veta om det är sant. Det är inte sanningen de är ute efter.

Det är det andra. Som det låtsas är sanning.

Som låtsassvamp som plockas, steks och äts som om den vore på riktigt.