Foto: Sparvögat

En gång

 

 

En gång jag höll dig i min hand
en gång vi hade starka band

Men tidens glömska dig försåg 
den svepte med dig som en våg

Med sorg i hjärtat och med mod
din vilsna vandring ensam stod

En gång jag höll dig i min hand 
en gång i livets sköra land

 

 

 

Bunden vers (Rim) av Sparvögat
Läst 199 gånger och applåderad av 20 personer
Publicerad 2022-01-12 02:40

Skriv ut
Spara som PDF

S.A.I. Steve Lando Ömmande fagersamt fint 2022-01-18

Susen Vemodsvackert där saknaden smärtar djupt. Fint skrivet. Den fina bilden förstärker 2022-01-16

Peter G En oerhört vacker text som berör, saknad i all skörhet som det innebär; en skörhet som vi bär med oss i hjärtat! Ömt och angeläget med väl avvägda rim! Väldigt fin bild också! 2022-01-15

Eva Langrath Sorg, smärta. saknad och kärlek fångad i en vacker rytmisk dikt. 2022-01-13

Kajan En smärtsam upplevelse väl gestaltad; den når under huden och berör med sitt stråk av kärlek och vemod. Bilden är mycket passande i stämning. 2022-01-12

Lena Staaf Rytmiskt, vackert och vemodigt! 2022-01-12

Optimisten Så fina ömma ord om kärlekeksband som brast. 2022-01-12

Marita Ohlquist Berörande, vackert och vemodigt om gemenskapens band som brast. 2022-01-12

Eva Helene Mjukt och mycket vackert! Ett vemod vilar här. 2022-01-12

Birger Nilivuoma Å, så fint, en gång i livets sköra land jag höll dig uti hand! Men tidens glömska dig försåg, den svepte med dig som en våg! Tack! 2022-01-12