Skymningen
spelar kvällens blåtoner
på träd och grenar
spelar vemod och enslighet.
Skuggorna blir oproportionerliga
enorma
när solen ger upp och glider undan.

I skuggorna
i dimmorna och tystnaden
ser vi inte varandra
hör vi inte varandra
som om vi blev blinda och döva
för varandras smärtor
alla taffliga strategier
mödosamt försvarade skyddsanläggningar
trots att vi båda vet
din smärta är min
min smärta är din
att vi bär varandras sår.

Ingenting är bara vitt.
Till och med snöänglar
förvandlas i dagsmejan
smälter fram lera och smuts
och blir snödjävlar.