Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

19feb






när himlen var brand och rök, och fredagskvällen var ett nattmörkt ånglok lastat med spridda skuggor av dig själv, på väg över en blank skogssjö in mot städerna byggda av ihålligheter och glasstrukturer från vilka livet rann i sluttande plan och liknande smält snö som låg över smutsiga gator och torg,
jag rökte under fläkten och drack kallt vin, inhalerade allt det som ännu inte varit jag och allt det som jag redan varit, jag var ett rep över en avgrund mellan två eviga världar,
jag önskade mig en katedral i födelsedagspresent, en plats att dricka och äta middag på och se stjärnorna lysa som svarta kråkor uppe i de ändlösa valven, en plats där jag kunde andas och älska även det som var fult och vint, att bli en bättre människa etc etc,
när vi tvättar bort löddret och skummet från de smutsiga rutorna och ser de blå nyanserna värka, lysa som motiv av något orört, grönskande och ännu icke nedsolkat,
jag tänkte att det kanske fanns en livbåt att fira ner mig i havet med, ner bortom bryggorna och lastfartygen, bortom industrihamnen och uddarna vilka låg som jättars dimgrå fötter i det vinterkalla ishavet, en livbåt bort från den väldiga fören av järn och ånga som plöjde i rasande fart genom det oljesvarta sargassohavet.

















Prosa av Androiden VIP
Läst 65 gånger
Publicerad 2021-02-19 18:40



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Androiden
Androiden VIP