Styrka
Vid morgonens timma.
Står jag vid spegeln i en dimma.
Tanken på det som kan ske under dagen.
Påminner om knivarna i magen.
Jag biter ihop.
Så ingen hör mitt rop.
Jag ser dem i hallen.
De slår mig i skallen.
Andra står handfallen.
Ingen hjälp finns att få.
Endast jag tvingas utstå.
Alla glåpord och slag.
Varför föddes jag så svag?
Denna absurda värld,
är ibland för fruktansvärd.
Det finns ingen rim och reson.
Detta är livets sanna lektion.
Om du inte har viljan att orka.
Återstår bara en inre torka.
Men hur länge kan man hålla ut?
Jag önskar det var som förut.
Innan man sin naivitet miste.
Och i sin ovetskap inget visste.
Spegelbilden stirrar på mig.
Utan ett ord yttrar den sig.
Trots att jag hellre vill avstå,
är jag tvungen att gå till skolan.