Dagningen svävar

Åldern målar fan

Tröstlösningar appliceras frikostigt

Döden är ett viloläge, intaget

Katten är meditationsguru;
min oförställda villkorslösning;
påpälsad kärleksförsäkring
ur Kosmos påstridiga blickställe

John Cage & Morton Feldman
lämnar en opersonlig närhet
i öppen dager decennier senare:

Atlas Eclipticalis & Spring of Chosroes
i det i ålder stigna

När tiden vidgas
krymper utrymmet

Stort och tungt
är det förevarande;
sprucket och sprött
dess spegelglas;
mitt anlete tudelat,
min andedräkt stigande
ur två älgar över hygget,
bakgrundsinformationen bisatt
i en sjungande glömska;
multnande kroppar spjälkade
i människors fruktlösheter,
men i torvmossarna
skjuter kropparna fart,
som rymdsonder genom tiden,
lämnande oss alla upplösta
i lakvattnen,
torvmössorna bortsköljda
i Norbäcken

men långt bort
kanske bara är en förevändning;
himlen inget annat
än blå dunster;
skogarna helt tysta
utan våra öron,
och kropparna
något slags ut och in

Hjärtslagen trängs
i bröstkorgen

Atmosfären ger plats
åt sista andetaget

Mina händer tecknar
förstulet
åt mig
ur det väl dolda,
genomskinligt
på tankens lätta ytspänning