~

Låter. Tillåter. Förlåter. Överlåter.

Och hur du sen står och ser ut över rummet. Jag tror du kisar. Som mot solen. Den är i moln. Och ändå. Mot tapeten ser jag strimmorna från persiennerna. Precisa i sin vinkling.

Står. Tillstår. Förstår. Står över.

Jag lägger mitt finger i din mun. Jag vet hur jag smakar. Syrlig karamell och stensöta. Kanske är det vanligt. Jag är vanlig. Du vrider ditt huvud och ser den motsatta sidan av rummet. Och mig.

Som en hemlighet ler du. Och jag önskar inget hellre än att du bevarar den. Håller den i ditt bröst till dess vinterns gråsmuts har sopats. Och gatorna åter är rena.