Bespara mig tårar.
Låt mig inte få gråta.
Men ändock...,
Är tårarna så heliga...,
De är ju något utav...,
Ditt innersta Jag!
Kanske dags att spara?...,
Värda att spara...,
I en sparbössa?
Men om vi fortsätter att tänka utifrån den där sparbössan,
Vilken råkar vara utav plåt...,
Går det ens att spara tårar uti en sån?
Blir det inte litegrann...,
Som i en öken...,
Att tårarna försvinner...,
Bort bort bort!?
Inte utav värmen...,
Utan för Att;
Det blir jämförbart med en ökens omhuldande...,
runt en vattenkälla i öknen.
Denna gången är det inte en hägring...,
utan är alldeles alldeles sant!

En liknelse som är lik...,
Just en liknelse,
Och sedan inte är mycket mer!

Så mycket var tårarna värda!

För att finnas,
Och sedan glömmas,
Och sedan transformeras till;
En Suck!