Vid strandkanten en mulen vintermorgon solen har inte än gått upp, den spionerar genom diset vid horisonten. Jag sätter en snäcka mot örat och hör ett porlande sus - en våg av obehag tar över mig. Det låter precis som havet. Även efter jag kastat den i, och den faller som Lucifers stenhjärta mot botten och vittnar, kommer ihåg och ser - hur solen fick sten att växa till Himalayas berg.