på en smältande dagsmejad is

står jag med fötterna i vattnet

några fiskar är fastfrusna i isen

jag slår loss dem med min fot

andas fullt ut väl hemkommen

tar av de genomblöta kläderna 

hänger upp dem framför spisen

kokar en stor kopp varm choklad

jag är tio år och ensam i stugan nu

de andra hugger ved och laddar om

bastun ska bli varm och vi bli rena

foliepaket riggas med bastukorven

i bastun blir det hett så som jag vill

det heta stillar all slags tröghet i en

hettan piggar upp hela mitt sinne då

jag sitter längst kvar av hela familjen

det är något alldeles extra att andas 

i den heta bastuångan ryms hela livet

det andas jag in med djupa lugna tag 

känner hur kroppen hamnar i harmoni

fullbordar akten med ett dopp i isvaken

somnar sedan gott mot en kall stugvägg