Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Odile

Farväl, Odile
Tar du med dig dina huvudlösa skymningsflygningar
dina trollstämda nätter
och din hala simhud
när du går?
En gång gjorde allt så ont
att själva tiden halkade omkull
och torkade ut
som en manet uppspolad på en strand
Det var då du klättrade över räcket, Odile
Du vek in i snåren
Jag är stiltje och du är orkan, Odile
Någonstans leker lätta fingertoppar
på en gammal flaskas gröngrumliga glas
och ut ramlar en ande
deformerad och desorienterad
skälvande och slokande
men redo att uppfylla önskningar
redo för experiment
redo att dödas och uppväckas
plockas och stekas
I mitt huvud står en tron
och mellan olika sanningar
utkämpas en ständig strid om kronan
med svärd och spjut
med häxkonst och list
Du lämnar mig vid ett stormfällt träd
i en stiglös skog, med sjöbotten i håret
Jag dryper av tomhet
Jag vadar i undran
Farväl, Odile
Kom snart tillbaka




Fri vers (Fri form) av Märta Kajsa Nyholm VIP
Läst 135 gånger och applåderad av 14 personer
Utvald text
Publicerad 2021-02-24 18:34



Bookmark and Share


  Rafmagn VIP
Jag behöver kommentera den här en gång till känner jag! Detta är en helt magiskt klingande dikt. Inspirerande också! Jag påminna om varför jag älskar svenska språket!
2021-04-10

  Maskerade Masken VIP
nyholms grisan va gåod. längtar efter ejn. he våor råoligt smak barndåmins aråm ijen.
2021-04-06

  Bengt Malmsten VIP
Här kommer skräckens mästare. Och dina bilder är riktigt bra: "jag dryper av tomhet, jag vadar i undran".
Uttrycket "själva tiden halkade omkull
och torkade ut" fångar mig. Bra och medryckande!
2021-04-02

  utkanten
Snyggt!
2021-03-31

  Lustverket VIP
Ja, fin. Mycket liv i den.
2021-03-31

  Rafmagn VIP
Wow!!! Herregud vilken fantastisk text!! Tack för denna, nu känner jag mig vaken på riktigt!
2021-02-25
  > Nästa text
< Föregående

Märta Kajsa Nyholm
Märta Kajsa Nyholm VIP