Det var så länge sen, men det känns ändå så bekant precis som då jag träffade henne igen en julhelg för första gången på 11 år
En orgel i en kyrka spelar iron maiden och det känns som jag välkomnas
Youtube slänger ut vardagen till allmän beskådan


Jag är så förutsägbar, man kan se mitt nästa drag dagar innan
Det är inte så att man förstod vart det skulle ta vägen
Jag är så lätt att förutspå
Det märks vart jag vill, vart jag är på väg

Som att sitta längst bak i den tidens minibuss då skoltaxin tog oss hem
Hon satt där bak med oss i tight linne och vi jämförde cigarettmärken, jag var röd prince
Hon hade sett ”när lammen tystnar ” på bio och jag såg hennes bröst genom linnets tyg
Hon var så vuxen med en pojkvän som fyllt 21

Jag är så förutsägbar, lika förutsägbar som en refräng i en låt av Gessle
Det är inte så att man inte kan gissa sig till vad mina nästa ord ska bli
Det är inte så att man inte kan förstå vart jag är på väg
Jag tror att jag är ganska uppenbar i min vilja, mitt begär

En klädbutik gömmer parfymdoft och kvinnor som jag som tonåring bara kunde drömma om
Jag övervägde att bli frisör, ändå var jag 14 och störtkär i stadsbibliotekets båda bibliotekarier
Och jag bosatte mig på bibliotekets avdelning för deckare och betraktade bibliotekarierna i smyg

Jag är så förutsägbar, det är som en feel good film det är bara kyssen som återstår
Och jag slänger i väg ett par snap, använder min avatar och en övertydlig fras
Varje morgon skickar jag dig ett sms med samma hälsning och samma underton
Och jag vet att du vet varförför jag gör det, så förutsägbart, så förutsägbar är jag

Jag kan hennes användarnamn på instagram men jag följer henne inte
Jag skulle kunna slänga i väg ett direktmedelande men väljer att avstå
En del dörrar borde nog förbli stängda, men jag saknar henne
Och jag vet att hon fnns där och av hennes instagramflöde att döma träffar hon ingen särskild just nu