Den jag påminner mig
rör sig
i ett orytmiskt ad hoc
i horisontens bleka skimmer,
som en husfluga
planlöst irrande
högt upp på väggen
i ett sommarrum
Den jag påminner mig
är bortträngd
i glödande förnimmelser
genom nervbanornas skimrande
kraftnät
Den jag påminner mig
sysslar med annat;
sånt som var betydelsefullt
när kroppen var sval
och tanken cool,
som uttryck
för en smidig transmission
av fullföljda avsikter
Nu står törsten torr
och sprucken
vid värktabletternas glansiga respit
Den jag påminner mig
försvinner
längre in
i dagböckernas malström
av virvlande flagor,
var och en ett blickställe
ur den påminde;
tillhopa den påmindes tidsanda,
nu dallrande
i ett svagt svinn,
förrunnet
i uppgivna utandningar,
flockande
som stumfilmade fregattfåglar
över väldiga Moby Dickvidder, välvande