Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

verkligheten

människor får man till låns
som min syster
hon var 14 när hon kom en decemberkväll
pappa hittade henne efter Kvikkjokksvägen
snöstorm
hon skulle till Sarek i plyschbyxor
kom från en våning på Vallhallavägen
sedan försvann hon
efter 2.5 år
blev inlagd på barnpsyk i Boden
mamma sa att hon var schizofren
mer vet jag inte
jag gick ofta in i hennes rum
öppnade lådorna i hennes skrivbord
de var tomma varenda gång
la mig i hennes säng
ingen doft
strök med handen på tapeterna
som hon valt själv
kunde inte känna hennes själ i det gulvita
det enda jag hade kvar var en klippdocka
föreställande Esther i Kurtisanernas liv
vi älskade serien
hon älskade att måla damer i krinolin
jag älskade hennes målningar
kanske älskade jag henne
minnen regnar ner på minnena
nu när jag berättar
stumma, bråddjupa, syrefattiga
och jag undrar
ser jag verkligheten i ögonen




Fri vers av Anya VIP
Läst 111 gånger och applåderad av 19 personer
Publicerad 2021-02-25 20:19



Bookmark and Share


  Minkki VIP
klippdockan...
2021-03-27

  ResenärGenomLivet VIP
Verkligheten är som den är och inte som vi vill att den ska vara...berörande skrivet...
2021-03-05

  Lars Hedlin VIP
Starkt och full av känslor och livsfrågor!
2021-03-02

  Eva Helene VIP
Svåra frågor som rådbråkar poeten här. Spiller över på läsaren, och det gör ju en riktigt bra text som denna.
2021-02-28

  Gunnel Eriksson VIP
Så rikt berättat trots att
systern var till låns ett tag.
"Minnen regnar ner på minnena"
så bra beskrivet.
Det ena minnet ger det andra men svårt att veta hur det egentligen var.



2021-02-28

    Birgersdotter
Saknad efter en syster efter dig själv-efter den man vill vara men inte är- eller nått...men saknad i allafall
2021-02-26

  Kungskobran VIP
Så fint om din syster, jag saknar också min syster som dog för tidigt men har kvar hennes dagbok
2021-02-26

  Marita Ohlquist VIP
En stark text som belyser saknad och längtan efter en syster som inte finns i närheten!
2021-02-26

  ULJO VIP
Jag säger det igen. Dina texter är fantastiska.
2021-02-26

  Blomma-Stjärna VIP
din berättelse griper tag - två unga flickor som ritade klippdockor och älskade samma serie; "Kurtisanernas liv" och så blev ni konstigt hastigt skilda åt - barnspsyk och schizofrenidiagnos - "människor får man till låns" och sedan finns de kvar inom en
"kanske älskade jag henne
minnena regnar ner på minnena
nu när jag berättar"
2021-02-25

  Beatriz Quevedo de Hansen VIP
Stark inledning i din berörande berättelse! "Minnen regnar ner på minnena" griper tag i mig...
2021-02-25

  Eva Solstrale VIP
Distanserade distanser från ett då där sorgen mättar nuet, beundrar det rättframma tonen utan omsvep och direkt, en mycket bra skildring av minnet... Tack!
2021-02-25

  Nanna X VIP
När jag gick lärarutbildningen träffade jag en lärare i berättarteknik som sa att det viktigaste med berättarteknik är att man har något att berätta. Det har du sannerligen, och du vet ju också hur man formar berättelsen. Fantastiska detaljer som plyschbyxorna, de tomma skrivbordslådorna, klippdockorna... jag känner doften av min egen barndom.
2021-02-25

  Lena Staaf VIP
En syster till låns som hann göra avtryck med kärlek, undran och oro. Men aldrig möjlighet att riktigt hitta varandra, bygga relationer och få många,gemrnsamma minnen. Du beskriver det fint med bilden med de tomma lådorna.
2021-02-25

  Kajan Mikael VIP
Om avstånd, den ibland ogripbara vekligheten under tidens hjul; en slags saknad; som kanske är förklädd sorg. Berörande skrivet.
2021-02-25
  > Nästa text
< Föregående

Anya
Anya VIP