Katten och Buddha spränger fördröjningar
I människohamnar rycker tankar i förtöjningar

Alla traktar efter väldig våda,
tvingar till sig den vådligaste våda man kan skåda

Det gör ont när det är kallt
Det gör ont när det är hett
Jag har varit överallt
Allt man kan se, det har jag sett

Ledan lockar med lediga läkare,
men lidandet skålar hellre med lummiga kväkare

Trött går sömnen bort sig i natten
Buddha tar skydd bakom halvårskatten

Det gör ont när det är kallt
Det gör ont när det är hett
Jag har varit överallt
Allt man kan se, det har jag sett

Ingen kan ta sig för pannan för ofta
Buddha är känd för att sitta och softa

Håller oturen i sig får jag smaka på käppen,
turista i skärselden, gå och hänga med läppen

Det gör ont när det är kallt
Det gör ont när det är hett
Jag har varit överallt
Allt man kan se, det har jag sett

Mina dagar gaddar hop sig i enad front,
stöter kniven i behagen just när jag ska välja font

Alla dikter ska förpackas uti präktig papp,
NASAs i himlen av distributör så rapp

Det gör ont när det är kallt
Det gör ont när det är hett
Jag har varit överallt
Allt man kan se, det har jag sett

Havet vänder sig i sömnen, bergen vaknar till
Jag är trött på själva tiden, det vill mycket till

I list listas orden ut i ordlistor,
men de äldre orden motas ner i ordkistor

Det gör ont när det är kallt
Det gör ont när det är hett
Jag har varit överallt
Allt man kan se, det har jag sett

Jag och Sune vägrar kategoriskt alla ordamord,
men sitter själva strax afatiska vid tomma ord

Våra dåd står i Locos dagböcker och stampar
när vi själva irrar runt i Hades och klampar

Det gör ont när det är kallt
Det gör ont när det är hett
Jag har varit överallt
Allt man kan se, det har jag sett

Gamla anleten dansar bortvända i Mimas sal,
gamla världar är förvisade från förhandenvarandets bal

Men än så länge staplar Sune ord i Mörbylund,
och inne i City ylar fortfarande Uffes hund

Det gör ont när det är kallt
Det gör ont när det är hett
Jag har varit överallt
Allt man kan se, det har jag sett