Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag är hon som gömmer sig bakom fasader och du är han som river dem fastän jag inte vet vem du är





det var avtryck i betongpojkars handflator
som förtäljde sagor om oss
och jag minns hur vi skrek
dansade i regnet
och han hade silvermånar under huden

det var de nätterna som jag gömde själen
bakom min långa lugg
[kärlek stod skrivet på min panna]
sjöng ljudlösa ordföljder
för han med glassplitter i sitt leende



och du var livräddaren i nöden
lärde mina händer om närhet
[dina armar blev mitt hem]
viskade poesi i mina öron
och strödde stjärnstoft i mina sår
rev mina fasader utan att blinka
och plockade liljekonvaljer bakom mina slutna ögonlock







Fri vers av nea.
Läst 674 gånger
Publicerad 2006-07-21 03:22



Bookmark and Share


    Morbide
mycket bra. särskilt andra stycket
det gjorde allt. tycker jag :)
2006-10-14
  > Nästa text
< Föregående

nea.
nea.