Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Skogen är otaliga skogar

Ur en skål med vårflodsvatten
erinrar du dig något
ofullständigt
ett kvardröjande minne från en annan dikt
en symfoni, reminiscenser
att bli övergiven av den andra;
ett halmstrå lämnat under kärran
vägens lerspår, smältvattnet
som smakat på din hud
– och du säger ingenting
om obeständig kärlek
om hur törstigt vårljuset kan vara,
om ett ljud av is och fåglar –
jag kan inte skriva dig mer levande
med kråkblod eller dy,
ens med mitt eget blod;
tunt och lent som aspsav, obegärligt




Fri vers av Grävling
Läst 157 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2021-02-27 19:19



Bookmark and Share


  Elaine.S VIP
Så ypperligt väl beskrivet, detta tillfälle dom när man hamnar i "något ofullständigt". Hur det cirkulerar svagt ogreppbart. På samma sätt känns din dikt även om det som jag läser är klart och tydligt så vilar just det ogripbara över orden. Jag älskar den här.
2021-02-28

  Kungskobran VIP
Underbart fint
2021-02-28

  Ulf Carlsson VIP
Tidlös känning om kärlekens irrgångar och nyckfullhet. Rubriken antyder en allmän erfarenhet av samma upplevelse.
Mustig, sinnlig metaforik och vackert, musikaliskt vokalspel.
2021-02-28
  > Nästa text
< Föregående

Grävling
Grävling