Nu löper jag livet
med dragna muskler
och klanderligt fungerande ledverk

men sorgen faller sönder,
oskön i sitt tapp
när orden faller sär
i spjälken och vrål

Det grymma ljuset
faller kletigt
längs ledstänger och lejdare

Smärtan skjuter rygg

Katten ser ett slutdatum
i mina morgonögon
över täcket,
över täckelset som faller
när pulsen går på tå
med halva tankar
runt halveringstiden

Språken sjunker
i samlad tropp
nerför fonemens sluttande plan,
när meningsbyggnaderna imploderar
i grälla Koyaansqatsisekvenser
på Folkets Bio
och rösterna falnar
i kajflocksflackande host och harkel

Förväntningarna
är kravlistans eftersläntrare,
sedan länge vilsegångna
i sjukhuskulvertarna,
där Orfeus går och letar
efter sidotunneln till underjorden