Vad är en dikt, vad är poesi och vem bestämmer det?
Vad är det som gör att en målning blir berömd istället för att bli hängande hos konstnärens föräldrar?
Varför uppfattas ett musikstycke som vackert medan ett annat uppfattas som oväsen? På vilka bevekelsegrunder avgörs diktens, målningens och musikstyckets framtida berömmelse?
Är det djupet hos konstnären, det mörka, svarta, ogenomträngliga?
Är det det fula, trånga, instängda som spränger sig ut och skapar det bestående vackra?
Eller är det önskan om att få berätta sin historia, hårt arbete, fattigdom och utanförskap som skapar det oförglömliga?
Eller handlar det om att få sitt verk betraktat på rätt plats, i rätt tid, av rätt människor?
Kanske är konsten ett eget väsen som likt en parasit bosätter sig i tillgängliga själar och genom sin värd tränger sig fram i olika former, ord, färg och toner. Och är det i så fall konsten själv som avgör om det duger, håller och bör visas upp för omvärlden?