När nu i natt min blick vänds upp mot himlen

ja där kan jag nu se denna säregna planet

Den som över oss lyser där i kvällen

med ett sorts stilla men ändå ondskefullt dekret

På avstånd ett vackert klot där på vår himmel

med ett rödaktigt och eldskimrande ljus

Det är en ganska så anspråkslös liten himlakropp

och där i grunden även naturen är ganska så diffus

Ja för vi kan endast se den ljusa sidan

för det är den som är vänd mot oss om natten

Den som lyser så ödsligt där i mörkret

och på något sätt får oss alla att svälja skratten

För där på den mörka baksidan av månen

där sprids ett budskap olikt andra

ja där finns de som gömmer sig för ljuset

och det är de som endast håller med varandra

Ja där är det ett ständigt mörker

som vi människor så ofta skapar i förvirring

där ligger våra egna samvetskvals Dystopia

som är ett resultat av en gemensam sorts förirring

Ja långt där uppe bakom molnen

där som det allra största sveket nu har sin estrad

Ja där skrivs nu en allt dystrare historia

som byggs på mörkrets egen märkliga parad

Så där uppe på månens så ständigt mörka sida

där har hoppetsljus nu helt släckts ner

Ja då härjar endast hatarna i skuggorna

när inte den mänskliga delen av mänskligheten ser

Ja där hålls det nu ett märkligt hov om natten

där hedras endast galenskap och svek

Så där i jordelivets dunkla skugga

håller hatets alla dårar nu sin egen enfaldiga lek

Copyright © AndLou