Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Månen

Månen

Som en handfull solblekta sandkorn från en vit strand på en sommardag
lägger fullmånens ljus sig på blommor och grenar på den krukväxt dar står i fönsterbrädan
medan dess månstrålar också lyser på stadens tak
och män och kvinnor återupptäcker varandra och förenas i kroppar och själar
for att bli av med några av dess järngrepp som med otänkbara och dolda krafter
kontrollera människor, tankar, känslor och även tidvattnet
samtidigt som man förstår liten av det magnifika i oss, omkring oss och i evigheten
som små hälsningar i ett brev om kunskapen som du alltid vet att du har inom sinnet
innan den som en skådespelare på världens största teaterscen
också måste ha en paus och kunna koppla av
som det ges möjlighet när det blir mindre och mindre
tills den som en nymåne sätter sig i sin hängmatta som är upphängd mellan två planeter
så de andra himmelskropparna också kan spela sina roller på himlen
medan den njuter alla de dikter och alla de låtar som är skrivet om den
da den har sett mer än de flesta och varit den förtroende i många samtal
vilket ofta bakom sina vita ljusfärger har fått den att glädjas, rodna eller bli chockad
innan den växer i storlek och synlighet och är tillbaka på scengolvet för att bli halvmånen igen
hvilket orsakar några osynliga fontäner i kosmos till at öppna opp och frigiva sina kosmiske energier
dar droppa over alt i världen som små regndroppar på ett fönster på en regnig dag
och män och kvinnor återupptäcker varandra och förenas i varandras kroppar och själar
efter månen har fyllts med sitt hemliga och förföriska ljus
och igen lyser som en fullmåne




Fri vers av Klaus Peter Jensen
Läst 30 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2021-03-02 14:30



Bookmark and Share


  Lena Staaf VIP
Fint skrivet om månens kraft.
2021-03-02
  > Nästa text
< Föregående

Klaus Peter Jensen