Läsning av något och upplevelse av annat. Är i syfte att erhålla känslor av olika slag. Allting handlar om känsla och känslor av….En känsla av glädje eller sorg, seger över sig själv eller andra. En känsla av makt, genom tro på någon eller något. Att tro något är som en jakt på troféer. För att få makt att styra och manipulera.
Vad en människa skall få makt att styra, sig själv eller andra, är för en persons egen möjliga vinning. Det är vad allt går ut på.
Att känna något, någonting alls. Att få minnas det som betydde något för en själv en gång i tiden. Att kunna glömma nuet eller gårdagen. Känsla och känslor av befrielse. Av att vara beroende av någon, att vara beroende av någonting. Ens egna strävan efter att uppnå, själva målet. Ändå är det som ’de’ säger’.
Att vägen för att uppnå målet, är det som fyller ett syfte. Som för den vilken söker ’den ena pusselbiten efter den andra’.
För en samlare är det ödesdigert att uppnå målet. Envar som ’lägger ett pussel’, söker något ’högre mål’, är det av vikt att ha en väg att följa mot detta mål. Så fort samlingen, pusslet eller målet går att nå och även uppnås. Så slutar vägen att ha ett syfte. Så om jag lägger ett pussel, ser jag till att någon tar bort en bit ur det. Det är också svaret på varför någon avlägsnar ett kort ur en kortlek. Försök att lägga patiens är förstås svårt då, som ’idioten’. Bättre då att spela poker utan tvåor eller ess. Vilket spel som helst duger, så länge det kan fattas något, för att leka leken. Det bästa spelet och den bästa tävlingen, måste vara den ’där deltagarens vinst är att delta’. Därför får vinnare i ett maratonlopp för barn, vara just deltagande. Alla deltar, därför är också alla vinnare. Människorna kan enkelt sett, delas upp i kategorier. A, B och C.
Ledare, följare och de vilka går sin egen väg. Sedan går det att dela upp i andra grupperingar. Som när en chef skaffar sig ’höger och vänster hand’, Ibland en assisten, sekreterare, ibland två. En efterträdare om du så vill. Nu när du sitter inne med svaren på alla dina frågor, be en vän om ett mysterium att lösa och se sedan till att avlägsna en bit eller två i pusslet. Problemet med problem som lämnar åt en lösare att finna en lösning, hur meningsfullt är det då att ’lösa huvudbry’, som korsord av olika slag. Där finns istället tillfredställelsen, med att ’ha lösningen i sin hand’. Därför löser jag personligen inte korsord, men att konstruera, där ligger förstås spänningen. Resten av svaren till ’livets möjliga gåtor’, är förstås kvar för dig själv att finna ut.
Är ens ’förrädaren’ en förädlare’? Den förödelse någon skapar, skapar ju även organisationen eller ’hjälten’ som skall rädda världen’, befrielsens ridderskap. Själv finner jag ’oavgjort’ som ett fredligt resultat, alla sidor av saken får ut ‘personlig tillfredställelse‘. Fast det är klart, unnar jag någon att dela min känsla av ‘seger’ eller ‘förlust’?





(Om att tycka sig förstå principer)