Det fanns en tid när jag skrattade åt framtiden

ja jag gjorde narr av livet i det stora hela

det fanns aldrig något förnuft som tilläts styra

då när man befinner sig där mitt i stormens öga

och allt är bara en grå smetig vardagssörja

jag bara konstaterade detta i det ögonblicket

och jag visste egentligen inte hur man hanterade livet

för jag började att skylla mina moraliska brister

på en förvärvad galenskap och en påtvingad destruktivitet

även om jag bara spred den lögnen …som ett självförsvar

till slut var det en svallvåg av allvar som besegrade mig

något skrämde mig -och bort rädslorna för en ljus framtid

lögnen var inte längre ett verksamt vapen

och verkligheten han i fatt även mig …alldeles invid stupet

ja och verkligheten var en ängel ...klädd i människokläder

Copyright © AndLou