i en sådan där långsamhetsvandring
där bland tomma löften
och "viserdiginte"- medvetenhet
ni tror jag inte hör er viska:
akta er, han mår inte bra
han är psykiskt sjuk minsann
en sådan där psykopat.
jag känner era blickar bakom min rygg
ser era blickar vika undan när jag möter dem
flockbeteendefegheten
där ingen törs ha sin egen åsikt
där ingen vågar tänka själv.
i frihetsunderverket
i min egen atmosfär
där är jag lycklig nog att inte se åt
eller bry mig
bara är sådär barnsligt naiv och godtrogen.
jag är kungen av ingenting
men personen utan hat
för jag har lärt mig nu att
hat bara förtär
äter upp ditt inre likt en invärtes svulst.

ge aldrig upp
en dag kanske du också
vågar titta upp och se solen
att ljuset läker bort allt
mörker.