Det gamla huset blundar och ler
åt stjärnorna som har fastnat i snön
och i trädens viskande siluetter.

I tystnaden skälver tiden i oss
ur oss
sveper in oss i lager på lager
av skir natt och längtande svansång.

Dina läppar viskar
om märkliga mysterier.
Att vi finns här
att vi kan mjölka och dricka vibrerande stjärnljus
direkt från vinterhimlen
och värma varandras liv.

Din mun bränner
som svetsloppor på huden
små explosioner
när din tunga smälter samman
med min
i vitaste hetta.