Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

tiden bara rinner i väg i från mej

tiden bara rinner i väg mitt mörka hår börjar

bli grått där det sitter kvar vänskapsbanden

 

har flätats upp det som var så starkt när vi 

växte upp finns inte kvar längre . vad finns det 

 

kvar att leva för jag befinner mej i en gråzon nu

allt står stilla och är så tyst och lugnt det var skönt 

 

till en början men nu har ensamheten och saknaden 

börjat att göra sej allt starkare inom mej  .  jag vill ha 

 

någon nära mej nu som tar på mej på ett berörande sätt 

någon som talar till mej i från hjärtat någon som ger mej 

 

gensvar på mina känslor för det var så länge sedan jag var

älskad och behövd . så länge sedan jag fick älska någon i från 

 

mitt ensamma hjärta som slår tomnt i sin ensamhet varje slag 

ekar bort i ensamheten rike mörkt och kallt till rytmen av mej 

 

men snart är våren här igen kanske jag finner kärleken även

fasst jag sitter inlåst för kärleken övervinner allt .

 




Fri vers av den nakna poeten
Läst 101 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2021-03-06 16:52



Bookmark and Share


  Koloristen
Det finns bara en väg att gå och det är att kämpa på.
2021-03-07
  > Nästa text
< Föregående

den nakna poeten
den nakna poeten