tiden bara rinner i väg i från mejtiden bara rinner i väg mitt mörka hår börjar bli grått där det sitter kvar vänskapsbanden
har flätats upp det som var så starkt när vi växte upp finns inte kvar längre . vad finns det
kvar att leva för jag befinner mej i en gråzon nu allt står stilla och är så tyst och lugnt det var skönt
till en början men nu har ensamheten och saknaden börjat att göra sej allt starkare inom mej . jag vill ha
någon nära mej nu som tar på mej på ett berörande sätt någon som talar till mej i från hjärtat någon som ger mej
gensvar på mina känslor för det var så länge sedan jag var älskad och behövd . så länge sedan jag fick älska någon i från
mitt ensamma hjärta som slår tomnt i sin ensamhet varje slag ekar bort i ensamheten rike mörkt och kallt till rytmen av mej
men snart är våren här igen kanske jag finner kärleken även fasst jag sitter inlåst för kärleken övervinner allt .
Fri vers
av
den nakna poeten
Läst 101 gånger och applåderad av 1 personer Publicerad 2021-03-06 16:52
|
Nästa text
Föregående den nakna poeten
Senast publicerade
någon sa jag hatar att vänta jag har försökt göra mitt bästa jag siter och tänker på döden och livet det är en underbar dag tomten finns sluta aldrig tro sviken igen min sysselsättningen är så bra över all förväntan äntligen avrapporterin till minna poet vänner om min sysselsättning Se alla |