Jag vet inte om jag egentligen flydde
Det var väl mer som att jag var still
Möjligen att jag försökte undvika situationen
Men annars var jag nog inte ens, Det var bara stiltje

Jag slet upp fönstren på vidöppen gavel
Jag föll från min värld utan att kasta mig utför
Det var som om jag inte trodde det var möjligt
Som om det funnits parallella universum som jag alltid förnekat all kännedom om

Jag vet vad det var du längtade efter, allt det som jag saknade
Och det kändes som en dålig repris, är skillnaden verkligen s stor
Och det kändes som om kokan tickade på och tiden var inte på min sida
Som om jag fångades in, kapslades in av mitt öde

Jag öppnade mina altandörrar på vidöppen gavel
Jag föll rakt ut handlöst ner i moln utan att ens ha snubblat
Det var som om jag färdades in i en virtuell verklighet fast jag bara drack kaffe
Det var något som jag aldrig hört talas om, en upplevelse jag aldrig hört beskrivas


Det blir bara ljusare och ljusare och nu syns allt
Jag ser fett på köksluckor och jag ser skräpet på asfalten
Jag räknar vidare och får prioritera bort
Jag undrar nr det räcker, när det är möjligt att gå vidare

Jag ställde upp alla mina fönster på vidöppen gavel
Jag föll rakt ner från parasollets centra då solen slog omkull mig
Det var som om jag kastades tillbaka till den där butiken 1994
Allting kretsade runt 7:or då, jag undrar vad som är centrum av mitt kaos i dag


Och allt det som lockade som jag drömde om tycks ha gått upp i rök
Jag skriver ett manifest på 23 sidor som jag kastar och låter de andra bestämma
Och det påstås vara rörelser som drar fram över jorden, men jag tycker hela jag är hopplöst stiltje
Men är jag en människa av i dag eller bara ett eko som passerar mitt utplånade jag