är det försent 

nu när jag blev rädd

du blossar av vällevnad 

vi lagar våra sprickor med guld

Springer och vill in

alla mina tomma rum 

alla är fulla av livet

Jag tvingas öppna nya dörrar 

Om och om igen

Du är i mitt huvud som en 

blomsterlök i svart resdräkt

Mitt syre tar slut av hängivenhet

Stum av beundran

Vacker som vassen i stillhet mot solen

Jag kisar bländad 

Livet en marokäng

...precis lika röd som kärleken