Mamman samlar kvistar i sin trädgård
och blickar mot havet.
Solen värmer hennes rygg
när vinden väntar

Barnen som blivit medelålders grå
blippar fram som digitala gestalter
på den stora skärmen
Munnar rör sig- tankar levereras

Barnen som nyss var barn
sätter på sig bekymmersrynkorna
och pratar med myndiga röster om vikten
av rationella val

Barnen formulerar konkreta mål
för en framtid som krymper
Mannen i fåtöljen har ingen talan
Hans tankar kan inte längre tyglas

I existensens mörker
vid vägens slut
dresseras hemtjänsten
till nya koder

Kommunen ringer hemsjukvården
som hänvisar till distriktsläkaren
Ansikten och kroppar avlöser varandra
som mumlande mumier

Barnen uppmuntrar sin mamma
till frihet och oberoende
när beroendets ofrihet
blivit enda källan till trygghet

Vana händer serverar sjömansbiff
kaffe och sockerkaka
choklad och praliner
En stunds gemensam njutning

En tystnad att vila i
Den blå timmen hinner andas
Här går att dela och leva
och vara med varandra