"Synopsisen som jag sände dem och som de inte ens tackade nej till och inte ja heller, undrar vad som står i den, egentligen, vet inte den är så snabbt skriven."
En ung kvinna faller offer för människor i den undre världen,
detta är storyn om en brutal värld som kommer tvinga in henne i en
kamp på liv och död. Filmen följer hennes tankar och vi får se
allt utifrån hennes synsätt inget annat betyder något, hon måste
överleva för att hjälpa sina barn som kommit till under de år som
förföljelsen pågått. Hon undrar hela tiden hur detta började, var
det för att hennes bror ställt till det för sig och de hämnades på
henne eller hade hon gjort något ont som var så fruktansvärt att
hon nu måste utstå detta som pågick mot henne? Rädslan och kampen
för ett liv där vardagen inte betydde att hon kunde bli dödad var
utom synhåll istället levde hon i en bubbla, en ensamhet där
människor tycktes vara så nära men ändå så långt borta och om hon
började prata om det hon hade sett och hört och i det fall hon sa
ifrån blev hon hämtad in i tvångsvården där de gjort klart för
henne att ”inte prata, bara äta” något som fick henne att känna
kväljningar. Kanske hennes vittnesmål skulle leda till att mordet
på statsministern klarades upp men varför tog polisen avstånd från
hennes försök till kontakt, som om de själva varit inblandade och
nu kom tankarna åter till dessa sexövergrepp och den där
filminspelningen då hon blivit drogad i Danmark, rädslan sköljde
över hennes kropp och hon såg framför sig den unga tjej som de
dödade när hon själv var fastspänd på den där maskinen. Drogad så
hon inte visste om det hänt i verkligheten och därför vågade hon
inte stå på sig och berätta för vården att det faktiskt hänt den
där våren 1985, sen sköt någon honom, det var då hon väntade sitt
barn som kommit till under tiden den där mannen som tog med henne
till Danmark skulle göra henne till en knarkare, mindes hon lovade
honom att bli Polis och sätta dit honom ja, hon sa det rakt upp i
ansikte på honom. Så gravid och rädd men ändå målmedvetet
förankrade hon sitt vittnesmål djup där inom sig och ingen skulle
få tillgång till henne, inte förrän den dagen då allt var
tillrättalagt och den dagen är nu nu kommen. I fem år hade hon
skrivit på berättelsen lika länge hade de suttit ovanpå hennes
lägenhet och bevakat allt hon gjort, men nu hade den där dagen
äntligen kommit, synapsen började ta form och kanske filmbolaget
skulle visa sig intresserad, just så kunde hennes berättelse komma
till liv i verkligheten och även om det krävdes att ha en
autentisk rättegång så skulle det priset ändå kännas rimligt med
tanke på alla år i bubblan. jag har blivit min egen livvakt min
egen polis och min egen läkare till priset av vad, tänkte hon för
sig själv.
Filmen börjar i slutet på 1970-talet och varje scen är en
tillbakablick på situationer som leder oss in i handlingen allt
byggs på med nya scener och år fram tills idag och ända in i 2021.
Jag har skrivit korta Drama/Dialog texter varje text rymmer ett A4
ark. Och detta är med i filmen för vi får återkommande se henne
sitta med sin berättelse och kämpa för att förstå varför det hände
henne och hur hon ska kunna komma ur situationen, de sitter
fortfarande ovanpå hennes lägenhet och alla texterna är
publicerade hos poeter.se rädslan och att leva i den här
bevakningen där hon inte vet om hon överlever påminner henne om
fadern som blev knivhotad framför hennes barnaögon på 60-talet och
modern som blev våldtagen. Varje dag sen dess sa min far, jag
kommer dö nu, min mamma svarade alltid, nej, du kommer inte dö
idag. Det gjorde så ont i mig, att jag nästan glömmer bort det
farliga som är efter mig, brukade hon tänka när ensamheten kändes
för stor och i hennes värld där hon gömde sig fanns inte längre
hennes föräldrar i livet. Ingen ville prata om hennes situation
ingen brydde sig om hennes utsatthet, kanske det ändå bara skulle
vara vardagliga scener som kom upp på bioduken den där dagen som
skulle komma till henne med blommor och glädje att allt nu över.
Så många dagar det gått sen hon dog och känslan när livet kom
tillbaka, mycket hade hänt i omvärlden dessa sekunder av
utomjordiskt tillstånd och där hon lärt känna den Alien som skulle
komma att bli hennes mentor och vän, så hennes bubbla ja, det är
hennes utomjordiska tillstånd, fast vården skulle bara säga psykos
om hon berättade och i deras tystnad finns inga ord, därför får de
svarta bokstäverna sin form bortom verkligheten i ett Drama/Dialog
hos poeter.se istället, hennes upphovsrätt är skyddad där så det
känns ok att dela sina tankar, men helst vill hon göra film, hon
hör de som bevakar henne och hon skriver ner deras ord på pappret
det som slår henne varje gång är hur allt tycks hänga samman med
allt som hänt tidigare, som om det var dem som spelade in filmen
då hon blev drogad i Danmark och nu bevakar de henne för att göra
färdigt den. Hon skriver på sin hemsida för att göra dem nöjda så
de låter henne leva en dag till och när rädslan blir för stor
efter dagars uppehåll skriver hon återigen något bra något som ska
falla dem i smaken, så de får framgång i samhället och kan tjäna
pengar på henne, varför just jag, undrar hon ofta varför? Hon
orkar egentligen inte tillfredsställa deras hunger efter material
men hon har inget val och känner hur viktigt det skulle vara om
filmbolaget ville ta henne under sina vingar och rädda henne ur
det som aldrig tycks få något slut, för en film tar slut hon
suckar, är mitt liv en film..
Den här synopsis är inte sammanhängande den speglar min känsla och
jag kommer kunna att arbeta fram ett bra manus, för Ert filmbolag.
Hon skickar sitt brev till filmbolaget, skrattar lite uppgivet det
här kommer aldrig att gå, jag är ju så oerfaren, det här med manus
och kortfilms kursen jag precis börjat på, den borde jag gått för
länge sedan, Gud, de undrar nog vad jag håller på med, så rörigt.