Han cyklade på krokig grusväg
i den vackra höst eftermiddagen.

Bland äppelträd och små omgjorda
koloniträdgårdar från 50-60 talet
till ett begynnande Villasamhälle


Bakom honom hade skolbussen
släppt av en liten pojk som med ett
Ivrigt trampande cyklade förbi

Honom och sedan efter några meter
Plötsligt for ner i hålgrop.rasade om
-kull med en hård duns och ett iltjut

Han kom fram lyfte bort pojkens
Cykel,såret på knäet var djupt
Hade skrapat bort hud intill köttet

Han såg då hur tårar ögonblickligen
Sprutade rakt ut av skrämd smärta
Och glänste till i solskenet

Det hade hade han aldrig kunnat
ana att en människa kunde tillverka
Tårar så snabbt och kraftigt.

Han lade sin hand på den okända
Pojkens axel och gav några tröstande
Ord. Mer vågade han inte göra

Cyklade sen försiktigt berörd
Därifrån med tankar om smärta
och sorg

Han som bara gråtit långsamt stilla
vaggande inuti sig själv
Några gånger vid dödsfall i sitt liv.


Det blev till en verklig erfarenhet
Som man inte kan läsa sig till med
Några ord

En vacker hösteftermiddag
I en harmonisk byn alldeles
Intill en glittrande Mälarvik.