ensamheten ja ensamheten ekar bort i tomheten 

långt i från den kärlek som kan vara så full av

värme och liv fylld av färger långt i från svart och

vit . den gråson jag nu lever i känslan av bortglömndhet 

är så plågande stark i från nära och kära på en annan

kontinent känns det som hårda ord menings skiljaktigheter 

har drivit dom jag älskar i från mej på grund av för snabba 

slutsatser och missförstånd ut av inpullser . men det är en 

del av mej som jag inte kan ro för men hur förklarar man det 

efter allt som har hänt och inte men jag förlitar mitt hopp till 

kärleken för den övervinner allt och om det inte gör det så fanns 

där aldrig äkta kärlek men jag får ge allt lite tid att sjunka . till den 

grad av saknad kommer till baka och kärleken gör sej hörd igen 

annars har jag förlorat något starkt igen jag lär mej aldrig .