Allting börjar nu
vi lutar oss mot porten
och räknar noll procent
sen börjar linjen krypa
den vantrivs med sig själv
där ände möter ände
tar du spjärn mot marken
och faller handlöst uppåt
regnar ner igen, du längtar
efter tyngden
som fyller dina hålrum
men trycket blir olidligt
som ånga skall du leva
nu är du nästan där
och inget står i vägen
glöden börjar pyra
för andra är du synlig
nu är du nästan framme
den minsta biten saknas
ska du backa bandet?
kosmos blir ditt vittne
och dömer ej din tvekan
för när du lägger biten
den allra sista biten
då börjar allt igen
från början, allt igen