Jag gömmer mina tårar i jeansens bakfickor
nu när vårdagjämningen basunerar ut ensamheten.
Klättra dig varm på bergets vassa klippor
säger den disciplinerade politikern.

Men platsen där jag är, ter sig så underbar
att ett bestiget berg känns melankoliskt.
Läs mig orädd kära du och låt mig möta dig
igen i detta liv, för våra tankars evighet.

Du har rätt, jag vill somna
för att vakna till kärleksord.
Det mörknar och ljuset
är det enda vi har nu.

Morgonstjärnans längtan till dig är oändlig,
så kom och öppna dig igen.