Jo visst jag trodde och önskade då min älskade vän

att jag alltid ville var dig så där nära

jag ville för alltid skapa våra intensiva månbränder

just där och och då i fullmånes så bleka nätter

jag ville fylla alltet med vår märkliga kärlek

ja jag kunde se din vackra kontur där

hur den avtecknades mot fönstret i mörkret

jag låg där och log fånigt lyckligt för mig själv

sakta och trevande sträckte jag ut min hand

och jag nästan nuddade din nakna hud

mitt hjärta bultade då av ren och skär kärlek

snart kunde jag åter höra dina tunga andetag

ja faktiskt ...du till och med sov vackert

du var verkligen mitt eget hjärtas inre hjärta

så jag böjde mig försiktigt fram

fylld av ömhet viskade jag varje kväll i ditt öra

månen brinner i kväll min vän ...och jag älskar dig

 Copyright © AndLou