Det är inte självklart
Bredvid mig
i det breda Drömskeppet
sover Anna,
på sidan, med knäna uppdragna,
andhämtningen tydlig,
bakom kuddarna hon ställt upp
som skydd mot min läslampa
Det är inte självklart
Det är inte heller självklart
att Gunwald ligger i sin röda pälsrulle
vid fotändan,
efter att ha legat en stund
precis under mitt ansikte
och spunnit,
mer med ljudet av en kanariefågel
än en katt
Det är inte självklart
och inte är det självklart att ha ont
i en stor Musculus Obliquus Internus
Abdominis
som en blå skärbränna
djupt i sidan
Det är inte självklart
Tomheten omvälver allt detta,
som rymden runt en bebodd planet,
som tystnaden runt orden,
som döden runt födelsen
Det som finns är obefintligt och heligt
Annas andning är Kosmos rytm;
dess trygghets skalenlighet,
dess tillbakahållna lyssnande;
dess tillfälliga persona
bortom och framom och inom