Tomrummet inte längre skavande, jobbigt-längtande, utan fullt av space, utrymme att ta emot, smaka på, va nyfiken på, låta kännas, tittas på.

Lite kraft lades på att svara på de där meddelandena från ett par män som kändes ganska fina. Länge sen nu en sån typ av dejt, chansning. Och också lite tid som lades på ett röstmeddelande till han som redan är med lite i leken. Som vill ses. Som är fin och bjuder på skildringar. Men gift.

Sen ligga på soffan och se ut över grenarna med sina livfulla småfåglar. Deras siluetter som är så vackra på bild, tapet. Här är de i verkligheten, här är originalen och inspirationen. Och känna värmen från mjuka, fuktiga pälsen från sovande hunden och hans betryggande andetag och rytm.

Kvällen öppen och ledig, ett tomrum fyllt av underbart space att möta sig själv i, vara i sällhet, lyssnande, skapande, utrymme. En tårtbit av livets enkla storslagenhet. Lysande och närande.