Musiken har en ingång rakt in i mina innersta korridorer och där ekar de ömsom milt och ömsom berörande så att det går att ana alla skavanker som inte behöver döljas inför plockandet på gitarrsträngar som gråter och baddar alla känslor och ingångar till min tankevärld där jag bryter samman eller byggs ihop till den jag vill vara och till allt jag vill känna i en värld som ljuder med så vitt skilda stämmor och stämningar för att livet självt ändras, förändras och byggs med det material som ligger framför fötterna eller med det som måste sökas och tron åker över berg och dal och med lättnad eller svårighet står jag inför mina val och tror mig veta en del om hur de kom till och sen allt annat som ligger framför mig och får mig att inse vilken sorg som ryms i vissa val och hur det svider i människan jag har sårat och när musiken så når mina rum av tro, hopp och förtvivlan så bryter den mark som får hela min existens att darra i en vibration som låter tårar flöda och blir medveten om att glädjen som alltid varit min botten fylls med tro som bär och känslor som alltid vill dansa i den berörande stund som är mitt liv där allt inte går att ursäkta.