ögonblicken rasade mellan våra fingrar dessa måndagar
när vi drack med kupade händer
och stammarna utanför, svarta fågelungar som sjöng halvvägs mot himlen
intet anade vi
förstod inte vidden av hallonmjölken
vår iris var genomskinlig
likt en ljus natt
och speglingar utan slut
cirklande med oss, i en mjuk siesta

tills något tog tag
en slags fångenskap
söta drömmar som silades fram försvann
alldeles intill
några tvärrandiga gardiner
en blekgul köksö