en smula solsken från sjuttitalet

silat genom sorglig gardin

samlar nytt damm och

sveper in över morgonens mattkanter,

sätter fingret på hela mitt liv

likt din uteblivna medverkan

i världens skönaste våning

möblerad med choklad

....ännu en hård bit kvar

att bestiga våra mjuka hyllplan,

plocka gladaste rum

ur djupaste album

som måste rymma något personligt

typ småkryp av äkta trä

alternativt kött av godis

för att fritt kunna mata oss

med allmän megalomani

och tre veckors halvdiskad disk...

precis som här en återfunnen smutsfläck

från femtitalet glänser till

framåt nittitalet när någon

isolerad liten herre

tar form bakom mina glasögon

som säger sig lyssna på :

allt mellan dig och

grannar vi nästan

inte längre känner

...medan raska fiskar i trappor

har förfulat det finaste?

eller förfinat det fulaste?

tills avgrunden gapar

mer öppen än

våra dörrar lagda ned som en bro

ihopfogade trots alla

skavanker håller

mina fötter ett gott tag

om ditt hisnande hår....

som fortfarande förväntar

sig att fånga en skiftande

doft av igår